Historia

Här finns en rapport från 

Arbetslivsinstitutet från 1996:
 

"Deskriptiva data om REBUS-studien"

författad av Dan Hultgren, Max Köster och Åsa Kilbom

REBUS - vad hände 1993?

 

Av Margareta Torgén och Max Köster

 

Bakgrund

I början på 90-talet bedrevs vid dåvarande Arbetsmiljöinstitutet ett nationellt forskningsprogram om äldre arbetslivet ”Arbete efter 45”. Som ett delprojekt i programmet återundersöktes personer från Rehabiliterings-undersökningen i Stockholms län (REBUS) som genomfördes åren 1969-1970. Den nya studien benämndes REBUS-93. I denna kallades personer som 1993 var högst 58 år gamla till en återundersökning på Arbetsmiljöinstitutet i Västra Skogen, Solna. Bidrag till finansiering av projektet erhölls från Rådet för arbetslivsforskning (RALF).

 

Syfte och frågeställningar

REBUS-93 innebar att data insamlade om arbets- fritids- och familjesituation vid REBUS-undersökningen 1969/70, tillsammans med retroaktivt insamlad information om fysiska och psykosociala arbetsförhållanden för åren 1970 till 1993, kunde prövas som oberoende faktorer för muskuloskeletal sjuklighet, psykiska symtom och uppmätt funktionsförmåga 24 år senare, d v s ett livstidsperspektiv kunde läggas på funna samband.

Viktiga frågor för REBUS-93 var:

Ger vissa fysiska, psykiska och sociala förhållanden i arbetet och på fritiden en bestående sänkning av den fysiska arbetsförmågan och en bestående ökning av sjuklighet i rygg, leder och muskler.

Av särskilt intresse var också att undersöka samband mellan aktuell (1993) arbetsförmåga och sjuklighet i rygg, leder och muskler och tidigare arbets- och fritidsförhållanden samt att undersöka interagerande inverkan av olika typer av belastningar under vuxenlivet.

REBUS-93 gav också goda möjligheter att jämföra retrospektivt insamlad information om tidigare års arbetsbelastning och andra förhållanden med den information som studiepersonerna gav om sina förhållanden i enkäterna 1970.

 

Genomförande

Försökspersoner till REBUS-93 kallades oavsett aktuell bostadsort och möjlighet till övernattning gavs för långväga deltagare. Undersökningen tog en hel dag i anspråk för varje studieperson och maximalt fyra personer kunde undersökas per dag. Datainsamlingen pågick maj-93 t.o.m. september-94 med avbrott för semesterperioder och långhelger. Undersökningsdagen var indelad i fyra stationer om vardera ca 1.5 timmar med lunchavbrott mitt på dagen.

Station 1- Intervju och ifyllande av frågeformulär om nuvarande samt tidigare fysiska belastningar och psykosociala förhållanden i arbete och under fritiden, från REBUS-undersökningen 1970 fram till och med 1993.

Station 2- Psykologintervju om psykisk funktionsförmåga, tidigare och nuvarande psykiska och sociala förhållanden i arbetet samt medicinska, psykologiska och sociala förhållanden i privatlivet.

Station 3- Systematisk undersökning av leder och muskler i samtliga kroppsregioner med tonvikt på nacke, skuldror, armar och rygg. Bedömning av kroppshållning. Efter undersökningen genomfördes en intervju angående besvär i rörelseorganen under de senaste 12 månaderna omfattande beskrivning av lokalisation, kvalitet, duration, påverkan på arbetsförmåga och privatliv samt behov av vård och medicinering.

Station 4- Undersökning av fysisk kapacitet innefattande prövning av maximal muskelstyrka och muskulär dynamisk uthållighet i olika muskelgrupper, neurosensorisk funktion (uppfattning av tryck, temperatur och vibrationer), finmotorik, balans, cardiopulmonell kapacitet (konditionstest på ergometercykel) samt registrering av EMG från nack/skulder regionen.

Senast uppdaterad 2019-02-01, Skapad av: Jesper Dalum

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now