Historia

"Verksamhetens tillfälliga karaktär, de många skiftena av lokaliteter, andelen akademiskt utbildad personal vid sidan av de sjukvårdskunniga gav det dagliga arbetet stundom improvisationens charm."

REBUS - Hur började allt?
Av Mårten Hauffman och Olle Bygren

 

REBUSUNDERSÖKNINGEN är ett stort socialmedicinskt projekt som efterforskat

  1. den undersökta befolkningens behov av sjukvård och socialvård

  2. om de påvisade vårdbehoven blivit tillgodosedda eller ej

 

Samhällets behov av rehabilitering efter sjukdom och skador utreddes av Centrala Rehabiliteringsberedningen (CR) vilken överlämnade sitt betänkande SRU 1964:51 1964. Man önskade en mer realistisk skattning av omfattningen och arten av de faktiska rehabiliteringsbehoven. Man krävde siffermässigt underbyggda prognoser av god kvalitet.

Folksamchefen Seved Apelquist påtalade 1964 vikten av snabba åtgärder för att motverka följder av brister i rehabilitering efter sjukdom och skador. Gunnar Inghe, professor vid socialmedicinska institutionen vid Karolinska Institutet, samt Bo Bjerner, överläkare vid Danderyds sjukhus, båda ledamöter i Centrala Rehabiliteringsberedningen, fick det övergripande ansvaret för en befolkningsundersökning vars syfte var att klargöra omfattningen och arten av rehabiliteringsbehoven i målpopulationen.


Riksbankens jubileumsfond, Stockholms läns landsting, Socialdepartementet, Socialvårdens Planerings och Rationaliseringsinstitut (SPRI) anslagsfinansierade projektet med sammanlagt 4 miljoner kronor. 

 

Inberäknas kostnader som belastade Socialmedicinska institutionen vid Karolinska institutet samt samhällets kostnader för arbetslösa akademiker var kostnaderna för hela projektet 20 miljoner kronor omräknat i dagens penningvärde (2017).

De senaste decennierna har även resurser tillförts REBUS från Allmänmedicinska institutionen vid Karolinska Institutet. Den breda allmänmedicinska, socialmedicinska och rehabiliteringsmedicinska inriktningen lockade olika medicinska specialiteter att knyta an till projektet till exempel psykiatri, psykologi, odontologi, oftalmiatrik, arbetsmedicin och fysiologi

 

REBUS logerades under planering och genomförande i tillfälligt lediga sjukvårdslokaler inom landstinget (Danderyds sjukhus, Roslagstulls sjukhus, GIH, Allmänmedicinska institutionen i Flemingsberg).

Redan några år före starten av REBUS fanns en skiss framtagen för undersökning av befolkningens rehabiliteringsbehov i Västernorrlands län. I den första förstudien vidgades undersökningens syfte till att även omfatta behovet av socialtjänstens insatser. Man beslöt att efter dessa förberedelser undersöka ett slumpmässigt urval av de mantalsskrivna inom upptagningsområdet för Danderyds sjukhus beläget norr om Stockholm. 485 000 personer i yrkesverksamma åldrarna 18-65 var vid urvalstillfället mantalsskrivna i området, 89 % boende i tätort. Innevånare i Stockholms stad ingick inte i urvalet. Vid fastställandet av urvalsstorleken beaktades att vårdbehoven hos de unga särskilt noga skulle mätas.

Olle Bygren och Helena Bergstrand anställda vid socialmedicinska kliniken i Stockholm, styrde projektet.

Den socioekonomiska nivån bland de utvalda var relativt hög jämfört med befolkningen i Sverige. Närheten till huvudstaden och näringslivets struktur förklarar en del av skillnaden. Ålders- och könsfördelningen i urvalet avvek inte anmärkningsvärt från förhållandena i den svenska befolkningen i sin helhet.

 

En första förstudie till REBUS anknöts till ett hälsokontrollförsök i Danderyd 1966 – 1967. Ett slumpmässigt urval av 2400 personer undersöktes somatiskt och psykiatriskt och denna förstudie utvidgades med ett socialmedicinskt avsnitt. I en senare modellstudie kallades ett suburval på 52 personer för undersökning varvid instrument och mätmetoder kalibrerades.  Slutligen gjordes ett slumpmässigt urval av 46 personer. Efter vissa justeringar påbörjades REBUSUNDERSÖKNINGEN.

En postenkät utsändes till 30000 slumpmässigt utvalda personer Det var särskilt viktigt att också servicebehoven bland de unga kunde beskrivas väl varför urvalsvikten ökades bland dessa. Med ledning av svaren från postenkät och registeruppgifter fördelades de utvalda i fyra klasser, de med svåra problem, lätta problem, de problemfria och de med okända problem.

Alla i målpopulationen hänfördes till någon av de fyra etapper som bildats och dragning för undersökningstillfälle genomfördes sedan vid fyra olika dragningstillfällen. Etapperna återspeglar målpopulationen på ett urvalsmässigt lika sätt.

74 personer arbetade minst tre månader med insamling av undersökningsdata och bearbetning av insamlade data. Det låga bortfallet i undersökningarna är ett bra kvalitetsmått. På olika sätt måste all personal delta i kallelse av patienter och direkta omsorger vid patientbesöken. Verksamhetens tillfälliga karaktär, de många skiftena av lokaliteter, andelen akademiskt utbildad personal vid sidan av de sjukvårdskunniga gav det dagliga arbetet stundom improvisationens charm.

 

Nästan alla de människor som utvalts för REBUS-undersökningen kom till oss för att vi skulle utröna vilka medicinska, psykiska och sociala vårdbehov vi tyckte oss finna. En stor del av dessa vårdbehov var redan tillgodosedda. Andra hade uppdagats vid vår egen undersökning. Några var försummade eller obeaktade av den sjuka eller vården. Bland dessa försummade vårdbehov tyckte vi oss kunna spåra mönster av personliga, sociala, organisatoriska och ekonomiska omständigheter. Det pekade på brister i utformningen av vården när vårdens nyttigheter, verksamhetens tillgångssida inte förmådde matcha de medicinska behoven.

Senast uppdaterad 2019-02-01, Skapad av: Jesper Dalum

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now