Undersökningar

Beskrivning av urval och data för den odontologiska delen av REBUS undersökningen

 

REBUS undersökningen 1970

 

Material och urval
 

Det primära, stratifierade urvalet ur populationen 450 000 personer i (dåvarande) Stockholms län omfattade 1423 personer, vilka kallades per post och telefon. 196 personer, som inte ville eller kunde komma, telefonintervjuades. Tillförlitligheten av intervjun bestämdes genom undersökning i hemmet av 1/3 av de intervjuade;

 

56 slumpvis valda. Intervju-svaren visade sig vara pålitliga. 24 personer vägrade varje form av deltagande och 8 var ej anträffbara. Dessa 32 personer utgjorde det egentliga bortfallet (2,25 %).

Materialet bestod egentligen av två statistiskt likvärdiga delar, etapp 1 och etapp 2.

(Etapp 2 kom att undersökas på nytt 10 år senare.)

Klinisk undersökning och registrering

Det kliniskt undersökta materialet omfattade 1283 personer. Munslemhinna och muskelfästen inspekterades. Primär- och sekundärkaries undersöktes med spegel och sond. Gängse kriterier användes. Saknade tänder, fyllda tandytor, artificiella kronor och broled registrerades. Ingående material i fyllningar och kronor noterades.

 

Parodontala förhållanden:
 

Mobilitet, fickdjup, gingivitgrad (Russel´s PI 1956), munhygien (Greene & Vermillion’s OHI-S 1964), skador (av tandborstning) på tänder och tandkött, kontakten mellan tänderna samt grad av abrasion (Ramfjord 1959) registrerades.


Avtagbar protetik:
 

Förekomst och funktion av avtagbara proteser undersöktes och man noterade protesens typ, material, ålder, användning, stabilitet, retention och ocklusion samt slemhinneförändringar under protesen.

 

Röntgenundersökning:
 

Röntgenhelstatus finns på 1131 individer omfattande 18 bilder i helt betandade fall. En modifierad långkons/parallellteknik (Fitzgerald 1947 a, b och 1949 samt Henrikson 1969). Möjlighet till omtagning av bilder saknades och bl.a. därför togs även orthopantomogram som ett komplement.

Analysen av röntgenmaterialet utfördes på ljusbord med avskärmat och variabelt ljus och med två gånger förstorande glasögon för binokulär observation.

Registrerades: Endodontiskt behandlade tänder m bedömning av rotkanalens utfyllnadsgrad, periradikulära förhållanden, tändernas marginala benfäste mätt i relation till rotlängden mesialt och distalt vid varje tand utom visdomständerna. Mätningen skedde med en mätlinjal, en modifikation av Schei et al. (1959). Avståndet margo – apex har angivits i tiondelar av avståndet mellan apex och emalj-cementgränsen, och benförlusten har angivits i MBL-värden (Marginal Bone Loss) varierande mellan 1 och 9 där MBL-värdet 1 betyder 0-10 % av rotlängden, medan värde 2 betyder 10-20 % benförlust o.s.v. Ett medelvärde för individen beräknades. Registrerades tandstensförekomsten mesialt och distalt på alla tänder, över- och underskott på dentala restaurationer, primär- och sekundärkaries samt ev. övriga observationer.

 

Intervju- och attitydundersökning:
 

Rökare indelades efter den förbrukade tobaksmängden i smårökare (1-9g/dag), måttlighetsrökare (10-20g/dag) och storrökare (mer än 20g/dag).

En cigarrett = en pipstopp =1g, cigarrcigarrett = 2,5g, cigarr = 5g. Bruk av snus och tuggtobak noterades efter kvantitet.

Intervjun omfattade ekonomiska och sociala förhållanden, tandvårdsrädsla, tandläkarbesöksfrekvens samt egna och anhörigas inställning till tandvård. Socialgruppering utfördes i enlighet med den som gällde vid 1950 års folkräkning.

 

Definitioner av indikationer för behandling och kriterier vid bedömning av tandvårdsbehov angavs beträffande oralkirurgisk behandling: för extraktion och operation, för parodontal behandling: sanering, operation, endodontisk terapi: vital/nonvital pulpa, fyllningsterapi, protesterapi, broterapi, avtagbar protes; allt angivet så detaljerat att en ungefärlig tidsåtgång kunde beräknas för var och en av tandvårdstaxans då gällande åtgärdslista.

RESULTAT

 
Resultat 1970
 

Resultaten redovisas som frekvenser för män och kvinnor separat och tillsammans dels i hela materialet dels i åldersgrupperna 18-25 år, 26-45 år och 46- 65 år.

Kvarvarande tänder var 22, 6 (28, 24 resp. 15,5 i äldsta gruppen). Inga signifikanta skillnader mellan könen.

Karierade tänder: medeltal 4,8 (män 5,0 och kvinnor 4,6). Könsskillnaden är signifikant om den uttrycks i procent av antalet kvarvarande tänder. Skillnaden mellan könen markeras ytterligare beträffande medeltalet primärkarierade ytor per individ (för män 4,7 och kvinnor 2,9 ytor). Samma signifikans gäller om medeltalen relateras till antalet kvarvarande tänder.

Omvända könsskillnader gäller beträffande sekundärkarierade ytor (män 2,4 och kvinnor 3,1). Skillnaden är signifikant.

 

Antalet fyllda tänder per individ var i medeltal 15,9 (män14,5 och kvinnor 17,2) Skillnaden är signifikant.

 

Uttryckt i procent av antalet kvarvarande tänder blir andelen fyllda ytor 66,3 %, fortfarande med signifikant könsskillnad.

DMFS var 53,8 och DMFT 22,2 för hela materialet. Inga signifikanta könsskillnader.

 

Medeltalet rotbehandlade tänder var 2,5 (män 2,2 och kv. 2,9 med signifikant skillnad).

I urvalet hade 72,2 % av de undersökta någon rotbehandlad tand.

 

Hos 45 % av den tandförsedda populationen fanns minst en tand med periradikulära förändringar eller i medeltal per individ 1,2 rötter med förändring.

I äldsta gruppen hade 69 % av individerna någon sådan förändring.

 

Plackindex (OHI-S) var i medeltal 1,5 (män 1,7 och kv. 1,4 - skillnaden är signifikant).

Plackindex ökade med stigande ålder med kulmen 46-50 år.

Även betr. Tandstensindex (OHI-S) var skillnaden mellan könen signifikant.

 

Russel’s PI: var i medeltal 2,4 (2,7 för män och 2,1 för kvinnorna med signifikant skillnad). Även här ligger de högsta värdena i gruppen 46-50 år.

 

Benfäste uttryckt i MBL var i medeltal 1,72. Om endast individer med minst fem kvarvarande tänder inkluderas blir medelvärdet 1,68 vilket innebär en benförlust motsvarande 10-20 procent av rotlängden. Kvinnor har högre MBL-värde än männen endast i åldrarna under 25 år. MBL-värdena ökar med åldern. Skillnaden mellan könen ökar efter 40-årsåldern.

 

Faktorer av betydelse för MBL-index analyseras med hjälp av korrelations- och multivariatanalyser.

Korelationsanalyserna visade att åldern gav den starkaste korrelationen till MBL-index. (r=0,63) därefter följde prediktorerna ”antal kvarvarande tänder”, ”tandstensindex”, ”plackindex”, protesvariablerna och tobaksrökning (r=0,12), alla starkt signifikanta (P<0,001).

 

Multivariata analyser innefattar personer med minst 5 kvarvarande tänder. Vid AID-analysen var ”ålder” den starkast kontrasterande prediktorn därefter ”tandsten”. I gruppen äldre med lite tandsten skedde uppdelningen med avseende på ”rökning”.

 

I arbetet utvecklas vidare tandborstningsskador och principer för partialregistrering.

 

Protesförekomst

Helprotes i ÖK förekom hos 12,5 % utan tydlig könsskillnad (i åldersgrupperna: 0,8 %, 7,6 % och 29,8%). Helprotes i UK bars av 5,9 %, något vanligare bland kvinnor. Noteras bör att nära 60 % av kvinnorna i gruppen 61-65 år bar hel överkäksprotes.

Frekvensen helprotes i både ÖK och UK var 5,6 %.

 

Socialgruppsindelningen redovisades.

 

Riskgrupper identifierades, d.v.s. personer med större tandvårdsbehov än populationsmedeltalet. Av tolv undersökta grupper redovisas de tre mest intressanta: de tandvårdsrädda (24,3 %), rökarna (stor- och måttlighetsrökare: 33,6 %) och de som uppgav att kostnaden var ett hinder för erhållande av tandvård. Dessa tre grupper redovisas separat i arbetet (26,6 %). De tre grupperna diskuteras rätt ingående.

 

Tandvårdsbehov

Vårdbehovet indelades efter de fem huvudavdelningarna (kir, par, endo, car och pro) och angavs som vårdbehov beräknat för 1000 personer med uppdelning på tre åldersgrupper (i tabellerna dock i femårsgrupper)

 

Här återges endast ett exempel på redovisningen i texten som anger faktiska observationer och medeltal:

 

Parodontala vårdbehov: Enligt kriterierna har 2769 behandlingstillfällen (vardera omfattande 45-60 minuter) i form av parodontal sanering ansetts nödvändig. För männen 2882, för kvinnorna 2669.

Yngsta gruppen: 2391, mellersta 3126 och i den äldsta 1647 tillfällen. Antalet behövliga parodontalkirurgiska ingrepp bedömdes till 1428. I åldersgrupperna: 892, 1551 och 1647 i den äldsta.

De i texten angivna siffrorna omräknades därefter till behov per 1000 individer och presenterades i tabellform i femårsgrupper.

 

Motsvarande resultatgenomgång finns presenterad för alla fem huvudgrupperna.

 

SPRI-rapport 7052 (se nedan under odontologiska artiklar) är en detaljerad redogörelse för den odontologiska undersökningen 1970.

Resultaten presenteras långt mera detaljerat än ovan i detta arbete som innehåller fler tabeller och diagram.

Materialet kom att användas bl.a. i Socialstyrelsens prognosberäkning av tandvårdsbehov och i 1971 års utredning av tandläkarnas specialistutbildning samt i flera utbildningssammanhang.

 

Resultat 1980

DSF-rapport 1982:7 (se nedan under odontologiska artiklar) är en redogörelse för odontologiska undersökningen1980 samt en jämförelse med resultaten från 1970.

Resultaten visar att i medeltal en tand förlorats under tioårsperioden, vilket är lågt jämfört med tandbeståndets decimering under tidigare decennier. Graden av tandköttsinflammation har minskat liksom mjuka och hårda beläggningar på synliga tandytor.

Förekomsten av helprotes i båda käkarna hade ökat från 5 % 1970 till 7 % 1980. I åldersgruppen 66-75 år hade över hälften av kvinnorna hel överkäksprotes.

En tredjedel av protesbärarna var ej nöjda med sina proteser.

På liknande sätt redovisas systematiskt de nya fynden i relation till observationerna 1970 beträffande de flesta parametrarna.

 

Tandvårdsbehov och tandvårdskonsumtion redovisades uppdelat efter tandvårdstaxans avdelningar och angavs som den tid de olika åtgärderna krävt i form av medeltal för personerna i timmar och minuter. Det bedömda tandvårdsbehovet 1970 och 1980 betraktas som ett ackumulerat behov, ej som ett årligt tandvårdsbehov.

I arbetet redovisas den beräknade behandlingstiden för åtgärder och grupper av åtgärder enligt tandvårdstaxan med och utan uppdelning i åldersgrupper.

För att tillgodose det beräknade tandvårdsbehovet 1970 skulle det krävas c:a 8 timmars behandling i genomsnitt per individ. Motsvarande behandlingstid 1980 var c:a 6 timmar.

Vårdbehovet 1970 kunde jämföras med påföljande vårdkonsumtion.

Minskningen i vårdbehov under tioårsperioden gällde för alla åtgärder med undantag för avtagbar protes.

De flesta undersökta hade låg konsumtion av tandvård under perioden medan ett fåtal hade varit storkonsumenter. Så t.ex. svarade en femtedel för halva konsumtionen.

 

Sambandet mellan vårdbehovet 1970 och vårdkonsumtionen är svagt. Vid tandvårdsförsäkringens införande hade man givetvis hoppats att detta samband skulle vara högt. Förhoppningarna har dock ej infriats. De mest behövande har alltså ej svarat för den största delen av konsumtionen. Detta är ett genomgående drag beträffande alla tandvårdstaxans avdelningar avseende behandlingar.

Ej heller får man av undersökningen bekräftelse på att en hög konsumtion åtföljts av ett lågt vårdbehov 1980.

Återundersökning 1980

En av de två etapper (1 och 2) av materialet som studerades 1970 med avseende på oralstatus uttogs 1980 till förnyad undersökning (etapp 2). Genom att studera samma individer 1970 och 1980 får man en uppfattning om hur deras tandvårdsbehov förändrats under tioårsperioden. Den vårdkonsumtion de undersökta personerna åtnjutit under tandvårdsförsäkringens sex första år beräknades med ledning av uppgifter från deras tandläkare. Materialet erbjuder även möjlighet att studera i vad mån den genomförda tandvårdsförsäkringens målsättning har förverkligats.

 

 Urvalet omfattade 670 personer av vilka 598 blev föremål för en undersökning liknande den som företogs tio år tidigare. Resterande 72 personer hade endera avlidit, vägrade medverka eller utvandrat.

 

Undersökningsmetoderna är så nära identiska som möjligt

 

Återundersökning 1990

 

Ett stort antal publikationer utifrån databasen bildar en imponerande kunskapsbakgrund. Stig Lavstedt var så gott som pensionär när han började sitt avhandlingsarbete. Han höll på till han var 90 – det är tydligen aldrig för sent att börja forska!

Stig blev Sveriges främste expert inom odontologisk epidemiologi.

Senast uppdaterad 2019-02-01, Skapad av: Jesper Dalum

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now